En Andra Chans - Kapitel 3 !

Nu är kapitel 3 klar, skriv gärna vad ni tycker. (:


 

Kapitel 3

”Katherine?” flämtade jag.
”Det är okej nu.” sa Damon och tog min hand. Jag tittade ner på sambundna händer och det slog mig att jag faktiskt inte ville släppa taget om hans hand. Jag samlade mig och försökte hitta min röst.
”Vad ville hon?” frågade jag så kontrollerat jag kunde.
”Det vet jag inte, men jag lovar dig att jag ska ta reda på det.” sa Damon och kollade djupt in i mina ögon. Och när jag kollade in i dem där mörka, vackra ögonen så ville jag inget hellre än att bara kyssa honom. Jag lutade mig framåt och fäste min blick på hans mjuka läppar. När vi rörde varandra kände jag attraktionen mellan oss som jag hade försökt att förneka för mig själv så länge. Precis innan våra läppar möttes kom ett namn upp i min hjärna: Stefan. Herregud, vad höll jag på med egentligen!? Tänkte jag kyssa Stefans bror? Jag ruskade på mig och reste mig snabbt upp från soffan.
”Jag kan inte. Förlåt.” sa jag och gick där ifrån och jag kände Damons sorgsna blick i nacken.

Jag satt inne på mitt eget rum i sängen med mobilen i handen. Skulle jag våga ringa Bonnie? Jag hade ju inte pratat med henne enda sen Stefan försvann. Jag samlade mod till mig och ringde numret.
”Hej, det är Bonnie!”
”Hej Bonnie det är jag, Elena.” sa jag och försökte att låta så glad som möjligt.
”Elena! Elena är det verkligen du?” sa Bonnie. Jag skrattade till lite och log för mig själv.
”Ja Bonnie, det är jag. Eh … jo, jag undrade i fall du hade lust och komma över ett tag?”  
”Självklart jag kommer direkt!” svarade Bonnie snabbt. Jag lade på luren och väntade på att Bonnie skulle komma.

20 minuter senare satt Bonnie i mitt sovrum tillsammans med mig.
”Hur mår du?” undrade Bonnie och klappade mig mjukt på armen.
”Jag mår bra, men lyssna nu Bonnie. Tidigare idag så … så blev jag typ överfallen. Av en vampyr, som Katherine hade skickat.” Bonnies ögon blev stora och hon förlorade talförmågan för någon sekund.
”Varför … varför hade Katherine skickat honom?” frågade Bonnie och tittade allvarligt på mig.
”Jag vet inte, men jag hoppades att du kunde hjälpa mig att ta reda på det.” Hon tittade besvärat på mig och pressade ihop munnen till ett streck.
”Har du pratat med Damon?” Jag nickade och kände rodnaden sprida sig långsamt över ansiktet.
”Elena du rodnar?” Jag skakade på huvudet och försökte att skratta bort det.
”Det är inget Bonnie. Det är bara lite varmt här inne, det är allt!” Hon tittade fundersamt på mig en stund innan hon beslöt sig för att släppa det.
”Okej Elena, har du någon som helst aning till varför Katherine skulle vilja ha dig död?” Jag tänkte en stund och skakade sedan på huvudet.
”Nej, jag vet inte. Hon har ju … Stefan nu.” Bonnie tänkte en stund och kollade sedan på mig.
”Damon då? Vill hon ha honom?” frågade hon och kollade på mig med sina mörka, varma ögon.
”Nej jag tror inte det. Senaste gången hon såg Damon försökte hon döda honom och sa att hon aldrig mer ville träffa honom igen.” jag suckade och drog frustrerat fingrarna genom mitt långa hår.
”Hon kanske bara ville ha dig …” Bonnie satte handen framför munnen och insåg nog vad hon hade varit på väg till att säga. Hon kunde inte avsluta sin mening så jag gjorde det åt henne.
”Död. Hon kanske bara ville ha mig död.”   


Fanfiction sneak peek !

Här kommer en liten sneak peek på kapitel 3 av vår fanfic (En andra chans).


"Och när jag kollade in i dem där mörka, vackra ögonen så ville jag inget hellre än att bara kyssa honom. Jag lutade mig framåt och fäste min blick på hans mjuka läppar."

Kapitel 3 kommer på söndag, 24/4 :D

En Andra Chans - Kapitel 2 !

Då så! Då var det dags för kapitel 2 av vår fanfiction! Enjoy!
Om du vill läsa förra (kapitel 1) kapitlet kan du göra det HÄR. Vi vill också passa på att tacka för alla fina kommentarer vi fick för det förra kapitlet, ni får gärna berätta vad ni tyckte om det här kapitlet!

Kapitel 2

En vecka hade gått och jag hade fortfarande inte gått utanför dörren. Jenna började bli riktigt orolig och Damon hade kommit och tjatat på mig flera gånger, så nu tänkte jag väl att det var dags.
Jag rös till när jag kom ut och mitt mörkbruna hår fladdrade i vinden. Jag vred om nyckeln och körde min väg mot Damon. Jag tänkte bevisa för honom att jag faktiskt kunde gå ut.

Regnet smattrade mot bilrutan och dimman låg tät framför mig. Klockan var runt åtta på kvällen så det började bli allt svårare att se. Plötslig stannade bilen. Jag suckade och gick ut för att kolla vad som hade hänt.
"Fan!" sa jag till mig själv. Däcket hade fått punka. Jag tog upp min mobil för att ringa Damon.
”Damon här.” svarade Damon.
”Hej Damon det är jag. Kan du komma och hjälpa mig jag har fått …” Mobilen flög ur mina händer och jag landade hårt bredvid den. Jag tittade mig förbryllat omkring men såg ingen där. Jag försökte att resa mig upp, men istället blev jag intryckt i bilen. Jag kände en kall hand runt min hals och paniken växte inom mig.
”Vad vill du mig?” frågade jag panikslaget. Varelsen väste och visade sina vassa huggtänder som kom allt närmare min hals.    
Jag knep ihop ögonen och förberedde mig för det värsta. Jag skrek till när de sylvassa tänderna trängde in genom min hals. Jag försökte att kämpa emot men det blev allt svårare eftersom att ju mer han drack av mitt blod blev jag allt svagare. Precis innan det svartnade för ögonen kände jag hur jag slängdes bort från asfalten och landade i en liten grästuva bredvid vägen. Jag hörde någon vråla argsint precis innan mörkret slöt sig omkring mig.

Jag vaknade upp och såg ett par kolsvarta ögon stirra på mig.
”Damon...?” flämtade jag. ”Vad hände? Jag skulle bara… bara… bilen stannade och sen … sen…” pladdrade jag.
”Ta det lugnt Elena.” Damon torkade bort tårarna som rann nerför mina kinder ”Jag tog hand om honom.”
Jag begravde mitt ansikte i mina händer och Damon tog mig in i sin bil och körde mig därifrån.
Bilresan hem till Damon var väldigt tyst.

Han hjälpte mig ur bilen och ledde mig sedan försiktigt fram till husets ytterdörr.
”Är det säkert att du är okej Elena?” frågade han.
”Jag kan faktiskt klara mig själv Damon, du kan faktiskt köra mig hem.” sa jag bestämt.
”Skulle inte tror det, jag vill ha lite sällskap över natten.”
”Damon!” jag försökte hålla mig för skratt, men tillslut brast jag ut i skratt och Damon log mjukt mot mig.
”Okej, jag stannar, men inga dumheter Damon!” sa jag och gick in i det välbekanta huset. Jag satte mig bekvämt i soffan medans Damon gjorde upp en brasa i eldkaminen.
”Vem tror du att det var?” frågade jag Damon.
”Va?”
”Ja, den som överföll mig!?”
Damon tittade besvärat in i elden och jag fick en obehaglig känsla över att han visste vem det var.
”Damon?” sa jag igen, lite högre den här gången. ”Vem är det?”
Damon satte sig bredvid mig i soffan och lade sina händer på mina axlar.
”Det var en gammal kompis till mig och … Stefan. Från Italien.” När han sa Stefan var det som om hela hjärtat i bröstkorgen vreds sig ett helt varv i mig.
”Okej, och varför är han efter mig?”
”Precis innan jag dödade honom så sa han något till mig.”
”Vad Damon? Vad sa han?” Damon tittade besvärat på mig i några sekunder innan han svarade. Svaret fick mina ådror att frysa till is och mitt hjärta att sluta slå.
”Det var Katherine som skickade honom.”

TO BE CONTINUE ...



Vad tyckte ni, bra eller dåligt?


Sneak peek på kapitel 2

”Vad vill du mig?” frågade jag panikslaget. Varelsen väste och visade sina vassa huggtänder som kom allt närmare min hals.

En liten teaser till kapitel 2 på vår fanfic :D    


The Vampire Diaries Fanfic - Kapitel 1 !

Sådär! Nu är det dags för kapitel 1 av vår fanfic :D Hoppas ni gillar den!



EN ANDRA CHANS - KAPITEL 1

"Elena?"
Jag torkade bort tårarna och tog en snabb titt i spegeln. Herregud! Mascaran var kletad över hela mitt ansikte och håret såg ut som ett fågelbo.
"Elena, kan jag komma in?"
Jag tog ett djupt andetag och gick långsamt mot dörren. Jag gläntade försiktigt på dörren och fick se Damon stå utanför och vänta på mig.
"Wow Elena! Du ser verkligen ... fantastisk ut idag." sa Damon och höjde ett ögonbryn. Jag muttrade något till svar och släppte in honom. Han satte sig på min säng och gjorde en gest åt mig att sätta mig bredvid honom. Han tog min hand men jag drog automatickt undan den.
"Hur är det?" frågade han allvarligt och tittade mig djupt in i ögonen. Jag ryckte på axlarna och tittade ner på mina händer. Jag kände verkligen inte för att prata, för om jag skulle göra det visste jag att jag skulle börja gråta igen.
"Alla dina kompisar frågar efter dig Elena. Dem saknar dig och är väldigt oroliga för dig."
"Låt dem vara oroliga. Jag vill inte träffa dem just nu. Ingenting betyder något längre." mumlade jag och vågade för en gång skull titta honom i ögonen.  
"Kom igen Elena! Du kan ju inte sitta här inne och ruttna för evigt. Stefan var en idiot som lämnade dig. Du förtjänar bättre än så."
"Jag vill inte prata om det Damon. Lämna mig ifred. Gå här ifrån!" Jag reste mig upp och öppnade dörren för honom.
"Okej, men jag kommer tillbaka sen. Och kom ihåg om du behöver prata med någon eller så, så finns jag alltid här för dig." sa han innan han reste sig och stängde dörren bakom sig.
Så fort Damon hade gått slängde jag mig ner på sängen och tårarna brände bakom ögonen. Det värsta var inte att Stefan hade lämnat mig. Det värsta var att han hade lämnat mig för Katherine. Jag förstod fortfarande inte hur Stefan kunde ha gjort så här mot mig. Jag hade alltid vetat att Katherine hade älskat Stefan, men jag trodde att Stefan hade älskat mig. 
Mobilen plingade till och jag tryckte automatiskt bort samtalet från Bonnie.
Jag stängde av min mobil och la mig under det mjuka täcket. Som vanligt så grät jag mig till söms. 

TO BE CONTINUE ...



Så för det första så vet vi att kapitlet är ganska kort, men vi kände att det här kapitlet behövde stå för sig själv.
I alla fall, vad tyckte ni? (bortsätt från att det var kort). Ska vi fortsätta att skriva?

Nyare inlägg
RSS 2.0