En Andra Chans - Kapitel 11

Fört vill vi bara be om ursäkt för den jättedåliga uppdateringen inom vår fanfic, vi ska verkligen försöka förbättra oss, men som sagt tar skolan upp mycket av vår tid.
I alla fall, här har ni kapitel 11, kommentera jättegärna vad ni tycker om kapitlet, då blir det roligare för oss att skriva och då kanske nästa kapitel kommer upp lite snabbare ;)
Läs de tidigare kapitlen här! 

Kapitel 11

 
Damon och Stefan granskade mig försiktigt medans jag tog in den nya informationen.
”Men jag förstår inte … varför är det här Stefans fel?” frågade jag förvirrat.
”Om jag inte skulle ha kommit tillbaka hit så skulle inget av det här ha hänt.” svarade Stefan mig.
”Det är inte ditt fel Stefan.” sa jag.
”Såklart det är hans fel Elena!” avbröt Damon mig.
”Damon!” utbrast jag och blängde surt på honom.
”Han har rätt Elena, det vore bättre om -”
”Sluta! Inget blir bättre om ni inte kan samarbeta, vi måste samarbeta här.” sa jag.
Efter någon minut nickade Stefan och Damon ryckte bara på axlarna.
”Bra. Då så, har vi någon plan?”

 
”Tack för att ni kunde komma.” sa jag och släppte in Bonnie och Jeremy. ”De andra är i vardagsrummet.” la jag sedan till. Bonnie och Jeremy gick hand i hand in till vardagsrummet där alla var samlade. Caroline och Alaric satt i soffan bredvid Stefan. Jeremy och Bonnie slog sig ner på två stolar och Damon stod lutad mot väggen.
”Har ni berättat allt för dom?” frågade jag Damon och Stefan. De nickade snabbt till svar.
”Så …” började jag. ”Är det någon som har någon ide om vad vi ska göra?”
”Vi borde kanske börja med att ta reda på vem Mr. X är?” föreslog Jeremy. Alla nickade instämmande.
”Har du någon ide om hur vi kan ta reda på vem han är då? Frågade Damon skeptiskt.
”Det bästa alternativet är väl kanske Stefan.” sa Jeremy. ”Det verkar ju som om det är han som vet mest om honom.”
”Jag är ledsen men jag vet verkligen inte vem det kan vara …” sa Stefan.
”Har du något som tillhör Katherine?” avbröt Bonnie. Stefan tänkte i några sekunder innan han nickade. ”Bra, skulle du kunna ge det till mig?” sa Bonnie.
”Självklart, vänta lite.” sa Stefan och försvann. Ett ögonblick senare var han tillbaka med en kedja i handen. ”Här.” sa han och räcker Bonnie kedjan.
”Vänta lite nu här! Vad är det du ska göra egentligen?” sa Damon och närmade sig Bonnie.
”Om jag får ett föremål som tillhörde Katherine plus blod från henne eller någon av hennes släktingar” Bonnie tittade menande på mig ”så kanske skulle kanske jag kunna prata med henne.” förklarar hon.
”Prata med henne? Hon är död.” sa Alaric och slog ut med armarna.
”Och jag är en häxa.” sa Bonnie lugnt.
”Men tror du verkligen att hon kommer att berätta för oss vem han är? Hon är inte dum Bonnie.”
”Enkelt – jag säger bara att jag kan väcka henne till liv igen, om hon berättar för oss vem han är.” sa Bonnie självsäkert och log mot oss. ”Okej, Caroline hämta fem ljus. Stefan du kan hämta en kniv. Jeremy du hämtar en handduk, helst inte en vit dock, och Damon du kan leta reda på ett par tändstickor.”
”Kommer det här att funka?” frågade jag och satte mig bredvid Bonnie.
”Såklart det kommer att funka!” svarade Bonnie mig och log.
”Du skulle kunna vara lite snällare mot Damon." sa jag tyst.
”Han är en vampyr Elena” sa hon allvarligt. ”Du gillar honom.” sa hon efter någon minut. Jag stelnade till samtidigt som jag kände hur mina kinder blev brännheta.
”Vart ska du ha ljusen Bonnie?” frågade Caroline när hon klev in i rummet. Jag suckade, lättad över att inte behöva prata mer om Damon, även fast det var jag som hade börjat. Bonnie ställde ljusen i en cirkel mitt på golvet samtidigt som hon bad Stefan att dra för gardinerna. Hon placerade Katherines kedja i cirkeln och nickade mot mig att komma fram. Långsamt sträckte jag fram min hand mot Bonnie som gjorde ett snabbt, men djupt snitt i min hand. Jag flämtade till och såg Stefan rycka till men lät blodet droppa över kedjan. När nästan hela kedjan var täckt av mitt blod kom Jeremy med handuken som han pressade mot min blodiga hand. Jag log tacksamt mot honom innan jag vände min uppmärksamhet mot Bonnie som nu stod i cirkeln. Hon sträckte ut armarna mot ljusen medans hon mumlade något för sig själv. Jag ryckte till när ljusens lågor växte till dubbla storleken. Bonnie tog tag i den blodliga kedjan och höll den ovanför ljusen. Hennes ögon blev tomma när vi hörde henne säga
”Katherine. Vi behöver din hjälp.” En kort paus innan Bonnie berättade om det vi ville ha hjälp med. ”Jag kan väcka dig till liv igen.” Ännu en kort paus och ljusens lågor blev ännu större. ”Jag lovar.” sa Bonnie innan hennes ögon spärrades upp i panik. Ljusen slocknade och hon föll ihop på golvet.
”Bonnie?! Bonnie?!” ropade jag samtidigt som jag kastade mig fram för att ta emot henne. ”Bonnie?” jag skakade om henne gång på gång och tillslut öppnade hon ögonen. ”Vad hände?” frågade jag.
”Jag vet vem han är.” var allt hon sa innan hon svimmade igen.

 
”Hur är det med henne?” frågade jag Jeremy som satt vid sidan av Stefans stora säng.  
”Jag vet inte … hon har inte vaknat än.” mumlade Jeremy samtidigt som han tittade ner mot Bonnie i sängen och smekte henne lätt över kinden. Jag suckade och tittade oroligt på dem.
”Kom Elena, vi låter dom vara ifred.” sa Caroline och ledde mig ut ur rummet. Vi fortsatte in mot vardagsrummet där de andra höll på att städa upp och sedan in till Damons sovrum. Caroline och jag slog oss ner på sängen som stod mitt i rummet. Rummet hade en känsla av att ingen hade varit här på länge. Jag och Caroline pratade ett tag innan Damon kom in och avbröt oss.
”Blondie, Alaric behöver din hjälp där ute.” Caroline blängde på Damon som flinade stort mot henne innan hon försvann ut ur rummet.   
”Hur är det?” frågade Damon och satte sig ner bredvid mig på sängen.
”Orolig för Bonnie.” sa jag tyst.
”Bonnie kommer att klara sig.” sa Damon och tog min hand. Jag log blekt mot honom och tittade ner på våra händer.
”Men tänkt om hon inte gör det? Tänk om det hände något? Om det har hänt henne något så är det mitt fel!” utbrast jag. ”Det är mitt fel att … att – ”
”Det är inte ditt fel Elena.” sa Damon och mötte min blick. ”Det är inte ditt fel Elena.” Försiktigt la han en arm om mig och drog långsamt in mig mot honom. Jag pressade mig hårt mot honom samtidigt som han kramade om mig. Han smekte mig lätt över ryggen och det gjorde mig genast lugnare. Jag tog ett djupt andetag och drog mig undan, men tog snabbt tag i hans hand.
”Tack.” sa jag och log vänligt mot honom.
”Elena! Bonnie har vaknat!” sa Caroline och kom in springande i rummet. Jag ryckte till och ställde mig snabbt upp.
”Säkert?” frågade jag. Caroline nickade glatt och jag andades lättat ut.
”Okej, då är det väl dags att se vad hon kommer ihåg.” sa Damon medans vi gick in mot Stefans sovrum där Bonnie väntade.


Okej, vad tyckte ni? Bra/dåligt? Ni får gärna komma med tips om vad ni tycker va kan förbättra! :)       


Kommentarer
Postat av: Olivia

Jag tyckte det var jättebra :) Speciellt häckonstscenen var spännande

2011-11-13 @ 16:11:24
URL: http://ilovevampire.blogg.se/
Postat av: akky

Kommer det från tv-serien??? isåfall vilket avsnitt?

2011-11-14 @ 20:25:56
Postat av: Linnea

jättebra längtar till nästa!! :)

2011-11-14 @ 20:49:09
Postat av: VampireWeb

älskar den! ni gör väldigt bra jobb med den :D ni gör jätte bar jobb med bloggen också!



Kramar VampireWeb!

2011-11-15 @ 17:18:06
URL: http://vampireweb.blogg.se/
Postat av: Jenny W

Väldigt bra skrivet och spännande också tycker jag om längden på kapitlet.

2011-11-18 @ 16:51:46
Postat av: Lina

började läsa den här serien igår och blev helt fast. jag läste ut hela igår, eller aa det som har kommit ut då.



men när kommer nästa ut? gaaaaahhh måste ha fortsättningen

2011-11-20 @ 08:45:47
Postat av: alexa

älskar den här serien, när kommer del 12 ut?

2011-11-23 @ 15:30:47

Här kan du kommentera inlägget:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv din kommentar här:

Trackback
RSS 2.0