En Andra Chans - Kapitel 4 !

Kapitel 4 av vår fanfic är ute nu, om ni vill läsa de tidigare kapitlen går ni bara in på kategorin "Fanfic" där vi har lagt upp alla andra kapitel :D Lämna gärna en kommentar om vad du tyckte om kapitel 4 !

Skolklockan ringde in och alla sprang in mot klassrummet. Jag tittade mig nervöst omkring för att hitta någon jag kände medans jag kände allas kalla blickar i ryggen. Jag vände mig om och fick se ett blont huvud sticka upp i massan av alla elever.
”Matt!?” ropade jag och drog undan en hårslinga som hade åkt framför mina ögon. Han vände sig om och tittade förvånat upp på mig.
”Elena? Har du kommit tillbaka?”Han log ett bländande leende mot mig och hans blåa ögon gnistrade.
”Ja, jag gissar väl att jag har det.” sa jag och besvarade hans leende.
”Skönt att höra! Det var en vecka sedan jag såg dig sist. Jag har lektion nu men vi hörs sen.” sa han och gav mig en snabb kram innan han försvann in på lektionen.
Jag tog ett djupt andetag och vände mig om för att gå på lektionen.

En tutande bil avbröt mig i samtalet med Matt och Caroline.
”Hoppa in baby.” Damon flinade och öppnade bildörren åt mig. Jag blängde surt på Damon och sa hejdå till mina kompisar.
”Du behövde inte hämta mig, jag kunde faktiskt ha åkt hem själv.” sa jag och satte på mig säkerhetsbältet.
”Mmm … säkert.”
”Damon jag kan klara mig själv nu. Jag menar det.”
”Visst stumpan.” sa han och höjde ett ögonbryn. Jag himlade med ögonen och höjde volymen på bilstereon.
Damon släppte av mig utanför min dörr.
”Vill du följa med in ett tag?” frågade jag Damon
”Visst, jag har ju inget annat för mig.” svarade han.
Vi gick in i den lilla hallen och hängde av oss våra ytterkläder.
”Var är Jenna och Jeremy?” undrade Damon när vi klev in i mitt rum.
”Jenna skulle åka bort med sitt jobb i en vecka och Jeremy skulle sova över hos Bonnie ikväll.” svarade jag.
En besvärad tystnad lade sig över rummet medans Damon kollade runt bland mina saker.
”Varför stannade du?” sa jag så självsäkert som jag kunde.
”Va? Stannade vart?” sa han förvirrat.
”Hos mig. Efter att Stefan och Katherine hade försvunnit.” frågan verkade överraska Damon, men han samlade sig snabbt och gick ett steg närmare mig. Tillslut stod han så nära mig att jag kunde känna hans varma andedräkt mot min kind.
”Jag stannade för dig Elena.” sa han och tryckte försiktigt upp mig mot väggen. Jag satte min hand i hans mörka, vackra hår och drog hans huvud tätt intill mitt. När våra läppar möttes kändes det som om hela min kropp brann av lycka. Jag drog mig undan lite bara för att se hans vackra ansikte och sedan kysste jag honom minst lika passionerat som förut. Jag började knäppa upp hans svarta skjorta medans han kysste mig vid käken och sedan ner mot halsen. Precis när jag skulle slita av honom hans skjorta plingade dörrklockan till. Jag suckade tungt och mumlade förlåt till Damon innan jag rättade till blusen och gick till dörren.
”Jag kommer, vänta lite bara!” ropade jag medans jag sprang nerför trappan. Jag öppnade snabbt dörren för att se vem det var som väntade utanför.
”Stefan …!?” flämtade jag. 



Vad tyckte ni? Bra/dåligt?

Kommentarer
Postat av: Ida

Jätte bra :)

Verkligen spännande vill bara läsa mer!

2011-05-02 @ 21:35:19
Postat av: Jenny W

Bästa hittills :c)

2011-05-09 @ 19:59:18

Här kan du kommentera inlägget:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv din kommentar här:

Trackback
RSS 2.0