En Andra Chans - Kapitel 7

Det var ett tag sen vi la upp ett nytt kapitel ur En Andra Chans, så om ni behöver läsa om de tidigare kapitlerna hittar ni dom under kategorin Fanfic.
I alla fall, här kommer kapitel 7, hoppas ni gillar det! :D Kommentera gärna vad ni tyckte om kapitlet! 

Kapitel 7

 

Caroline stoppade mig i skolkorridoren när jag skulle till min nästa lektion.

”Allt är ordnat nu Elena, vi är redo att åka.” sa Caroline.

”Åka vart?” frågade jag fundersamt, vad menade hon egentligen?

Caroline spärrade upp ögonen.

”Har inte Bonnie berättat för dig?” frågade hon förvånat.

”Berättat vad? Vad pratar du egentligen om Caroline?” utbrast jag frustrerat och stampade otåligt med foten mot golvet.

”Men har dem inte talat om för dig att vi ska träffa Stefan i skogen ikväll …?” Carolines mening dog ut när hon såg min förvånade min.

”Va!? Varför då?”

”Jag har inte tid att förklara nu Elena, jag måste på min lektion.” sa hon undvikande innan hon vände på klacken och gick därifrån.

 

Jenna slevade upp mer mat på min tallrik, men jag protesterade och stötte ifrån mig tallriken.

”Nej, tack. Jag är inte hungrig.” sa jag och gick upp på mitt rum.

Jag satte mig i mitt fönster och tittade ut på bilarna som åkte förbi på gatan. Vad menade Caroline med att träffa Stefan? Och varför skulle vi göra det, efter allt han har gjort? Jag ville inte träffa Stefan just nu, mitt liv var redan tillräckligt komplicerat.

Någon knackade på dörren och avbröt mina tankar.

”Kom in.” sa jag och drog mitt hår bakom öronen.

 In klev Bonnie och Jeremy. De höll varandra i handen och log blekt mot mig. Jag hade fortfarande svårt för att se min bästa vän och min lillebror tillsammans.

”Hej Elena, är du redo att gå?” frågade Jeremy.

”Gå vart!? Är jag den enda som inte vet vad som händer!?” utbrast jag och hoppade ner från fönstret.

”Vi berättar allt på vägen dit Elena.” sa Bonnie.

”På vägen vart!? Snälla Bonnie varför berättar du inte för mig?”

”Vi vill bara skydda dig Elena, jag lovar att berätta allt på vägen dit. Kom nu.”

”Visst.” mumlade jag för mig själv medans vi gick ner för trappan.

 

”Berätta nu Bonnie. Berätta allt.” sa jag bestämt. Bonnie tittade oroligt på mig och tog ett djupt andetag. Hon berättade att vi skulle träffa Stefan i skogen för att han skulle försöka hjälpa oss att hitta Katherine. Hon berättade även att Caroline, Alaric och Damon skulle följa med.

”Ska verkligen Damon med?” frågade jag skeptiskt.

”Det var hans ide.” sa Bonnie och tittade frågande på mig.

”Självklart var det hans ide …” sa jag tyst för mig själv innan Bonnie bromsade in och parkerade bilen vid vägkanten. Vi var framme.

 

Skogen såg mycket kusligare ut på natten än vad den gjorde på dagen. Träden var mörka och fuktiga av den kalla luften. Det låg några små stenar på marken, men lite längre in var det bara fuktigt gräs och blöt mossa.

Jag drog min jacka tätare omkring mig samtidigt som Jeremy ledde mig djupare in i skogen.

Vi hade nästan gått i en halv timme när jag frågade Jeremy och Bonnie om vi hade gått vilse. Dem bara skakade på huvudet som svar och vi fortsatte djupare in i skogen.

”Hej Elena!” jag hoppade till och vände mig om för att se Caroline stå bara några centimeter bakom mig. ”Förlåt om jag skrämde dig.” sa hon ursäktande och gav mig en snabb kram.

”Det gör inget Caroline.” sa jag och skrattade lite nervöst. Bakom Caroline stod Alaric, och bakom Alaric stod Damon … ”Alaric.” sa jag och nickade mot honom. Jag vände mig mot Damon ”Hej Damon.” nästan viskade jag, han nickade mot mig innan han vände sig mot Bonnie.

”Hur länge?” frågade han.

”Han kommer när som helst nu.” svarade Bonnie honom och jag förstod direkt att dem pratade om Stefan.

Alla ställde upp sig på en rad, som om det Bonnie nyss hade sagt var som en slags signal för något. Bonnie och Caroline stod bredvid mig, och bredvid Bonnie stod Jeremy. Damon och Alaric stod längst ut.

Det var alldeles knäpptyst, det enda som hördes var löven som rasslade i vinden. Ingen sa något, utan alla stod tysta och väntade tålmodigt på att Stefan skulle komma.

Efter nästan vad jag tror kan ha varit tio minuter började jag slappna av, Stefan hade kanske bestämt sig för att inte komma? Jag drog fingrarna igenom håret och skulle precis fråga dem ifall vi kunde gå när Bonnie ryckte till.

”Du kom.” sa hon och tittade ut i mörkret.

”Det klart jag gjorde.” sa en röst som jag mycket väl kände igen. Stefan klev ut ur mörkret och granskade oss alla. Hans blick stannade på mig, jag visste inte vad jag skulle göra så jag stirrade ner i marken. Det var tyst en stund innan Damon började prata.

”Så … berätta nu för oss, lillebror, var är hon?”

”Det jag senast hörde var att hon var i Kanada.” sa Stefan.

”Kanada!?” fnös Damon ”Är du säker på det?” frågade Damon.

”Det är det jag senast fick reda på… jag ljuger inte för er.” sa Stefan och tog ett steg närmare.

”Och hur kan vi vara så säkra på det? Så vitt jag vet kanske du bara försöker lura in oss i någon fälla!” utbrast Damon och tog även han ett steg närmare Stefan. Stefan pressade ihop munnen till ett streck innan han började berätta.

Han berättade om vart han och Katherine hade varit och vad de hade gjort. När han lämnade henne och varför han lämnade henne. Han avslutade sin berättelse med att han aldrig ville skada någon av oss utan att han verkligen ville hjälpa oss.

”Rörande berättelse, verkligen, men hur vet vi att du inte bara har hittat på den? Hur kan vi lita på dig Stefan?” frågade Damon och flinade mot Stefan.

”Jag litar på honom.” sa jag och tog ett steg framåt innan någon hann protestera. ”Jag inte tror på att Stefan skulle ha hittat på allt det han berättade för oss …” sa jag, osäker på hur jag skulle fortsätta. ”Jag tror att han vill hjälpa oss Damon.” sa jag och tittade på honom. Damon blängde på mig och väntade på att jag skulle fortsätta. ”Jag tycker att vi ska låta honom hjälpa oss.” sa jag.

”Jag litar inte på honom Elena.” sa Damon hårt.

”Men du litar på mig Damon.” sa jag och log blekt mot honom. ”Och jag litar på Stefan.” jag vände mig mot Stefan som stod och kollade på oss. ”Du får hjälpa oss.” sa jag ”Men du måste lova oss att du verkligen går att lita på.” fortsatte jag ”Lovar du?”.

”Jag lovar.” sa Stefan och jag kunde se i hans ögon att han talade sanning.

”Bra, du kan gå nu.” sa jag och gick tillbaka till ledet.

 

 ”Hoppas du är säker på det här nu, Elena.” sa Damon när vi var på väg ut ur skogen.

”Det är jag.” sa jag och slog armarna om mig för att försöka bli lite varmare, det var verkligen kallt i natt. Damon tittade på mig och nickade samtidigt som han hängde sin jacka över mina axlar medans vi fortsatte hem i den mörka och kalla natten.


 

 

 



Kommentarer
Postat av: Olivia

Spännande kapitel :) Jag tror att Stefan kan vara pålitlig.

2011-06-19 @ 12:14:14
URL: http://ilovevampire.blogg.se/
Postat av: Jessica

Bästa kapitlet hittils sedan kapitel 4 då Elena och Damon kysstes, team delena forever:)



längtar tills nästa kapitel

2011-06-19 @ 15:01:59
URL: http://thevampireobsession.blogg.se/
Postat av: Mickis

Kan inte vänta tills nästa kapitel kommer ut :D

2011-06-19 @ 18:16:07
Postat av: Linnea

jättebra!! längtar till nästa! :)

2011-06-19 @ 22:40:35
Postat av: Amanda

De var bättre förr tycker jag faktiskt! Men de är ju fortfarande bra! Längtar till nästa! :)

2011-06-19 @ 23:02:00
Postat av: vampirelove

det här kapitlet var jätte bra!Länktar till nästa!:)

2011-06-20 @ 10:16:23
URL: http://vampirelove.bloggplatsen.se
Postat av: Jessica

Jättebra :) Längtar till nästa kapitel!



2011-06-22 @ 00:12:16
Postat av: Animal

Jättebra kapitel:) vill att nästa ska komma nu!

2011-06-30 @ 15:36:12
URL: http://animalsisbest.blogg.se/
Postat av: Anonym

jag har inte läst hela

2012-02-26 @ 16:43:31

Här kan du kommentera inlägget:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv din kommentar här:

Trackback
RSS 2.0